Känslan att närma sig sin nya bostad med nyckeln i handen, vrida om, öppna dörren, kliva in och känna doft, atmosfär – ta in allt det som är nytt och spännande, men som ska bli så bekant och vant – den känslan, den fyller varje por hos mig med innerlig glädje och förväntan. Ungefär som efter att ha fött barn (en liknelse som funkar för mig, i alla fall). Total tillfredsställelse.

Fem gånger har jag klivit över tröskeln på det sättet och för varje gång har upplevelsen blivit starkare och starkare (som sagt, ungefär som att föda barn). Nu bor jag i mitt drömhus och det lär dröja innan jag får tända inflyttningsfyr på porerna igen. Men jag har utvecklat en strategi: var gång goda vänner skaffar ny bostad engagerar jag mig mer än normalt och snålåker på deras upplevelse. Det funkar. Med förmåga att kunna leka, fantisera och leva i nuet så är det definitivt second best.

Och nu tänkte jag att vi ska åka snålsjuts på Victorias och Daniels nya hem – Haga slott. Det ni. Där skulle man inte må illa av att bo. Tänk att vrida om den nyckeln…

Och vem har fått uppdraget att inreda? Inte Ikea, fast de har gjort det ändå. Kreativa, unga inredare har fått fria händer och skapat prinsessan på ärten – sovrum (notera ärtan), mönsterrik salong och några hundra hantlar. Se utställningen Ikea Tilsammans på Skeppsbron i Stockholm, fram till den 19 juni.

Vilken risig bostad som helst får en gnutta stil om några gustavianska möbler får flytta in. Har roat mig med att leta på auktionssajter och hittat massor, för överkomlig peng. Det spelar ingen roll att de är skavda och att tyget har tappat lite glans, de står sig och klär alla rum.

I Hagaparken finns ett av landets bäst bevarade rum i gustaviansk stil, Gustav III:s paviljong, inrett åt Gustav III under 1780-talet. Inredaren var Louis Masreliez.

Bildlänk.

Denna vecka ska jag ägna åt bröllop, prinsessor och kärlek. Tänkte börja med min man. Jag är så besviken på honom. I går besökte vi en möbelaffär och vi blev båda inspirerade. Såg en gigantisk fotpall i härligt limegrönt tyg, en underbar och rolig sovrumsserie (Amélie, Mio). Vi var där för att titta på en vit soffa, men den var inget att ha. Rynkig och fult vitt tyg. När vi kom hem och satt med varsin kaffekopp i handen pladdrade jag drömmande på om hur fint det hade varit med en vit soffa, en stooor knallturkos matta, den limegröna fotpallen, gammelmormors 50-talsfåtölj klädd i Tricia Guild serice tyg… bla, bla, bla (tror jag det var min man hörde). För att fånga hans intresse, så mycket som det kunde gå, frågade jag honom hur han hade velat inreda vårt vardagsrum.

“Då hade jag byggt igen fönstret, satt upp en enorm vägg-tv och placerat soffan, som jag visade dig, mitt i rummet. Så COOLT!”

Finns det något fulare?