CategoryAllmänt

Ett hem ska ha några gamla möbler. Gärna något i varje rum. Det skapar karaktär och personlighet. Jag plockade på mig ett gäng ärvda möbler efter mor- och farföräldrar. Majoriteten stuvades in i en lada och länge hette det “Efter tillbyggnaden, då ska jag hämta hem de gamla fina möblerna. Då får de plats”. Det gjorde jag. De stod ute på uppfarten och log, tror jag, men leendena var inte besvarade. Jag blängde suckandes på dem: Nää, jag vill inte ha in er i mitt fina nyrenoverade hus. Var ska ni stå? Mormors byrå, svärmors byrå, farfars slagbord, farmors stolar, morfars soffa, farmors byrå…

Men inte kan man väl göra sig av med ärvda möbler! De ska ju ha affektionsvärde. Eller? Snabbt som attan, innan jag hann ångra mig, fotograferade jag rubbet och slängde ut det på blocket. Telefonen ringde varm och jag blundade, höll andan och sa “Ja, ja. Den finns kvar. Kom och hämta”.

Idag vågar jag inte minnas exakt vilka möbler som kom, log och tvingades vända om. En fick dock stanna. Hon är så vacker. Hindrar mig visserligen från att ha en fungerande garderob i sovrummet, men hon hör hemma där och hon ger mitt 100 år gamla sovrum karaktär. Och jag tycker om henne, precis som hon är, avskavd och oduglig som spegel.

Känslan att närma sig sin nya bostad med nyckeln i handen, vrida om, öppna dörren, kliva in och känna doft, atmosfär – ta in allt det som är nytt och spännande, men som ska bli så bekant och vant – den känslan, den fyller varje por hos mig med innerlig glädje och förväntan. Ungefär som efter att ha fött barn (en liknelse som funkar för mig, i alla fall). Total tillfredsställelse.

Fem gånger har jag klivit över tröskeln på det sättet och för varje gång har upplevelsen blivit starkare och starkare (som sagt, ungefär som att föda barn). Nu bor jag i mitt drömhus och det lär dröja innan jag får tända inflyttningsfyr på porerna igen. Men jag har utvecklat en strategi: var gång goda vänner skaffar ny bostad engagerar jag mig mer än normalt och snålåker på deras upplevelse. Det funkar. Med förmåga att kunna leka, fantisera och leva i nuet så är det definitivt second best.

Och nu tänkte jag att vi ska åka snålsjuts på Victorias och Daniels nya hem – Haga slott. Det ni. Där skulle man inte må illa av att bo. Tänk att vrida om den nyckeln…

Och vem har fått uppdraget att inreda? Inte Ikea, fast de har gjort det ändå. Kreativa, unga inredare har fått fria händer och skapat prinsessan på ärten – sovrum (notera ärtan), mönsterrik salong och några hundra hantlar. Se utställningen Ikea Tilsammans på Skeppsbron i Stockholm, fram till den 19 juni.

Vilken risig bostad som helst får en gnutta stil om några gustavianska möbler får flytta in. Har roat mig med att leta på auktionssajter och hittat massor, för överkomlig peng. Det spelar ingen roll att de är skavda och att tyget har tappat lite glans, de står sig och klär alla rum.

I Hagaparken finns ett av landets bäst bevarade rum i gustaviansk stil, Gustav III:s paviljong, inrett åt Gustav III under 1780-talet. Inredaren var Louis Masreliez.

Bildlänk.