CategoryHemma hos Malin inredare

Jag har jobbat som lärare i många år. Då börjar arbetsdagen med ett gäng, ofta stort, människor som kom från vitt olika morgonupplevelser och som samlades i ett rum för att dela erfarenheter, ge uttryck för sina känslor, hämta in kunskap och prestera. De yngre barnen (upp till år 6) var ofta fulla av iver och hade massor att berätta. De äldre var mer intresserade av varandra än av fröken. Hur som helst så var det min uppgift att samla alla till någon form av gemensamt fokus och att väcka deras lust till det som komma skulle.

Det var intensiva mornar och jag tänkte ofta på min man vars arbetsdag började med en kopp kaffe, framför datorns maillista och med lite musik i bakgrunden. Lugn och ro. Långsamt.

Nu jobbar jag hemifrån. Som inredare och med min e-butik. En kopp te, datorn och dagens blogginlägg – ett öppet fönster och lite fågelkvitter. Jag njuter av att starta långsamt och med mina egna tankar. Visst, dynamik är häftigt. Efter 9.00.

Nu hade jag tänkt att berätta om hur min arbetsdag kan se ut, men jag kom bara till morgonen. För att detta inlägg inte ska bli en uppsats så spar vi det till en annan dag. Har nu haft min mjukstart. Dags att ta tag i de tuffa frågorna:

1. Ska jag skicka glasvas med Schenker eller Posten?
2. Varför kommer inte leveransen från Danmark?
3. Ska jag börja köpa in från House Doctor, eller…
4. …ska jag satsa på Louise Roe?
5. Är iPaden laddad?
6. Ska det vara brunt eller vitt trä på möblerna i nya inredningsuppdraget?
7. Ska jag byta till miljöbilder i bildspelet i e-butiken?
8. Lunch redan?

  Slurp i lugn och ro: Kvidevitt:

House Doctor? Louise Roe? Mörkt trä?Vitt?

Älskar att bli påmind om att jag haft bebisar. Doften, att minnas tyngden av en bebis i famnen, gurglandet, blickarna och leendena.

Gick en kvällspromenad bortom mitt vanliga stråk. Min nyfikenhet hade väckts av en kvinna som gick förbi mitt hus och frågade om hon fick ta några av grenarna från trollhasseln som låg på uppfarten. Hon berättade att hon gjorde fågelbad i betong och att hon hade en liten ateljé, vid havet här i Lomma. Den tog stryk under översvämningen förra året och hon hade hittat sin soffa någon kilometer bort. Nu renoverade hon.

Om man bor i Lomma vet man att här inte finns så många sjöbodar. Vi hade en rödmålad bastu som tyvärr brann ner. Men några av oss känner till att det ligger några allra längst ner i söder. Dit gick jag när kvällssolen lyste som allra vackrast och tunga, svarta moln nuddade kusten.

Konstnär Margareta Wolffs strandateljé Foto Malin Jisander