För snart ett år sedan skaffade vi en ny prydnad för hemmet: katten Charlie. Hon har nu vuxit, klöst på skinnfåtöljerna (tack, så fick jag en anledning att byta) och fulländat husets interiör och exteriör.
DÅ:
NU:
Inget för mig, men kanske för någon annan: fototapet med katter (Dina fototapeter):
Då kanske hellre ett lejon vid entrén, eller?
Gardenandhomedecorsite.com
Nä, en svart panter. Mer min stil.
Aspencountry.com
Panther Moroda, Swarowski (!) ca 5000 kr
Vår gamla trädgård är nu överfylld av blommande syrenbuskar i vitt och lila. Lila tillhör inte mina favoritfärger, jag tycker helt enkelt att lila är fult. Jobbigt när dotterns svar på frågan vilken färg hon vill ha på klänningen/fleecen/skorna blir: lila, lila, lila. Klart hon får bestämma, men inte för mycket – färgen provocerar mig liksom. Jag måste sätta en gräns. Utom för detta underbara nyansundantag, vår ljuslila syren:
Bild Carolyne Roehm
Marimekko
Ittala
Syrenlila väggar (bild Elle decor och House Beautiful)
Desingers Guild har underbara tapeter och tyger i syrenlila. Här appia lilac.
Lila fleece, Molo
Som en god bloggare har jag nu testat en produkt för att kunna leverera hiss eller diss. Idag anlände mitt BEMZ-överdrag (1000 kr) till ikeasoffan. Och Malin inredare hissar Bemz. Bra passform, snyggt tyg och snabb leverans. Beställ gratis tygprover så blir det lättare att välja.
Adjö, säger jag således till en f.d. vit soffa som nytvättad endast håller sig ren i 42 minuter. Dessutom måste man ha en specialarikeaskruv för att kunna ta av tyget. Diss för Ikeas Karlstad – obekväm och tyg som suger åt sig smuts.
Bilder från Bemz
Foto Malin inredare
Min man var ute i trädgården häromdagen för att fixa med vårt nya insynsskydd. Ett insynsskydd som jag för övrigt kan rekommendera: armeringsjärn och murgröna – snyggt, beständigt, underhållsfritt och hyfsat billigt. En färdig växtvägg kostar ca 3000 kr (180×120), vi hittade långa fina revor i stora krukor på Lödde Plantskola, 179 kr/planta, och byggde vår egen för 950 kr.
Hur som helst, där stod han och grävde när han hörde två förbipasserande tjejer säga: ”Inredare?” ”Ja, det är hon med kuddarna, du vet”. He, he! Ja, det är jag som är hon med kuddarna! Kom och köp! Kom och köp! Malin inredare e-butik.
Hallen är hemmets ansikte, händer eller rumpa (beroende på vad du lägger märke till först hos en människa), dvs en första hint om vad man kan föreställa sig väntar runt hörnet in i hemmets själ och om den lever upp till väckt förväntning. En hall ska gärna ha dold förvaring, färg, bra belysning, spegel och några lådor att slänga ner t ex nycklar, solkräm, kastanjer i när fickorna måste tömmas. Här skulle man kunna göra hur många roliga liknelser som helst med första mötet med en människa: vad man gillar, minns och vad han/hon bör ha (dold talang, humor, god moral, empati och mycket förståelse när du måste lätta lite på livets ryggsäck).
Ett måste i hallen är en sittplats. Ett ruggigt enkelt sätt att förändra intrycket efter säsong och humör är att byta ut kuddarna på bänken/pallen/stolen. Så här gjorde jag hemma:
Sittbänk från Jysk, kuddar Colorique från Malin inredare e-butik
Idag bröt jag min vana trogen att publicera ett inlägg 07.20. I förrgår eftermiddag började jag nämligen måla mitt datorbord vitt, för att det ska smälta in så mycket det bara går i butiksinredningen. Datorn hamnade under torktiden på undantag i två dagar, alldeles för långt från eluttaget (var sjutton har jag nu lagt förlängningssladdarna?) och i butikskaoset bland gamla möbler och ouppackade varor.
Som vanligt, när jag står med ett färdigmålat objekt och penseln i högsta hugg, ser jag mig om efter ny yta att måla. Hm… Skulle det inte vara snyggt med en turkos vägg? När stänger affärerna (söndag)? Fem i fem rusar en ivrig kvinna in i närmsta målarbutik och trycker upp en turkos kudde i ansiktet på expediten: en sån här färg till min vägg, tack. Kvällen tillbringade jag i målarbyxor, långt från en oåtkomlig dator.
Högst upp på önskelistan just nu: en vit soffa. Min turkosa var fin en gång i tiden, men när jag äntrar vardagsrummet nu märker jag hur blicken flackar och hur jag liksom försöker undvika att se den. Om jag blinkar och kisar kanske den ser vit ut? Nä. (Här bredvid Slettvolls Dorian).
En gång var den himmelsblå, dyr och underbar. Sen blev den solblekt. Då färgade jag den turkos. Det blev jättebra och inte alls sådär flammigt som folk varnar för (äh, kanske lite). Men de där sandiga barnfötterna och de små fredagschokladhänderna kräver sofftvätt en gång i månaden. Jag hade inte räknat med att den nya turkosa färgen skulle fälla så mycket. Nu har var kudde sin egen nyans… Ren, men…
Sen var det det där med saltet. När man färgar tyg häller man färg och salt i tvättmaskinen, 1 påse salt/tvätt. Inte 1 påse/kuddfodral, som jag tog. De frätte hål på tyget. Ännu bättre. Min fina kvalitetssoffa.
Men jag har alltid retat mig på att den är för kort i sitsen. Jag är visserligen lång, men i det här fallet är det soffan som är feldimensionerad. Inte jag. Så det är väl lika bra att förvandlingen från himmelsblå till turkos kraschade. Nu kan jag istället påbörja min resa mot en ny soffa. En vit. Som jag inte ska färga.
Himmelsblå
Turkos
Dassigt flammig
För oss inredningsgalna som springer och möter (alternativt överfaller) posten den dagen i månaden ni vet, ja, alltså den då första inredningstidningen kommer, den dagen postbudet inte behöver lägga ner posten i postlådan utan endast hålla hårt i cykeln och skydda ansiktet för flaxande armar som sliter upp tidningen i väskan – för oss ska jag nu berätta en ljuvlig liten sann historia som får det att spritta i mitt inredningshjärta.
Just en sådan dag när ivern var på topp och jag längtansfullt bläddrade bland alla vackra bilder och miljöer, som jag inte har råd att förverkliga i mitt eget hem, så uppenbarade Den sig och jag blev förälskad: spegel, spegel på väggen där, säg vem som vackrast i landet är. Och säg, snälla säg, att denna fantastiska spegel inte kostar en förmögenhet och att jag snart kan få äga den. Med andan i halsen läste jag bildtexten: ”En kul idé. Gör en spegel av Ikeas tavelram Ung Drill”. 45 minuter senare ägde jag ramen och spegelglaset var beställt. Nöjd?
Halvbord är en av mina absoluta favoritmöbler. De få gånger jag sett ett på loppis har jag kastat mig fram i folkmassan och krålat fram bland armbågar, men aldrig lyckats komma först. Istället har jag fått nöja mig med en pinnstol.
Jag hörde en gång en inredare säga att ett hem behöver ytor för att skapa personlighet. På ytor kan man ställa skålen man älskar, finaste blommorna och fotot på bebisen eller hunden. Halvbordet är den perfekta ytan.
Det första man såg när man kom in i vår lilla hall i vintras var ett element (inte så smickrande för en inredare…). Där, där ska mitt halvbord stå. Så kom jag till Stockholm och steg in i affären Bruka Design och mitt halvbord uppenbarade sig. I fel mått och fel pris. Inte ens i en affär kunde jag få kråla fram och ta med mig mitt bord hem.
Men är habegäret tillräckligt starkt så… Jag måttade element, sneglade på Brukas bord och skissade. Några veckor senare stod mitt halvbord där, sågat och snickrat av en snäll far. Det första man ser när man kommer in i min hall nu är blommor. Bättre.
