Året 2010 inleddes med att jag rev ner de gamla väggfasta bokhyllorna som en klåpare till snickare byggt. Han hade lyckats få ihop hyllor som på varenda mått inte stämde överens med min ritning. Äntligen låg de ute på gräsmattan, sönderslagna. En njutning att skåda och en njutning att krascha. Inte begåvad med stor plånbok begav jag mig till Ikea och fyllde bilen med Expedit. Att ha så länge. Men det blev så bra att de lär få stå kvar ett bra tag.
Nästa projekt bestod i att måla nordenbordet vitt. I klädkammaren lyckades jag rafsa fram en hink målarfärg. Visste ni att målarfärg åldras? Jo jo, och fort går det. Färgen suger åt sig lingonsylt, karamellfärg från barnens lera, rödvinsringar… Ingen hit. Men fint med vitt bord. På håll.
När färgburken ändå var framme passade jag på att måla, till mammas förskräckelse, morfars gamla sybord i björk. Vitt och fint blev det i alla fall.
Eftersom jag gillar att hålla mig till få färger störde röda byrån i lilla hallen minst sagt. Svag för halvbord måttade och ritade jag ett som min snälle far snickrade ihop.
Jag hade, som sagt, en gång en vacker blå soffa som blivit urtvättad och flammig efter att jag färgat den turkos. Välsignade blocket! Jag bytte den mot en vit, slängde samtidigt ut den stora (ganska nya) bruna mattan och lyckades hitta en hyfsad turkos matta på Ellos.
Efter 100 raserianfall orsakade av leksaksinvasion på golvet inhandlades stora, härliga och svarta Trollsta. Den slukar leksaker. Det var bara det att Trollsta var plötsligt den enda svarta möbeln. Allt brunt måste bort.
Jösses, inser att tillbakablick 2010 får fortsätta imorgon. Börjar närma sig uppsats. Fortsättning följer…
Skärmdump från JM
