Tagturkos soffa

Ett turkost kök

E

I gamla Ikeahuset i Malmö ligger numera det österrikiska möbelföretaget XXXLutz. När det öppnades 2010 var jag på väg dit för att rekognosera till ett blogginlägg. Men efter att ha sett första reklambladet så försvann allt intresse för ett besök. Så tråkigt, rörigt och, ursäkta, fult.

Idag, drygt ett år senare, satt några kollegor med senast reklamutskicket i hand och pratade glatt, pekade och nickade i samförstånd. Plötsligt skymtade jag något turkost. Något stort turkost. Som i slowmotion, verbalt och fysiskt, hörde jag mig själv säga: är ni färdiga med den, eller? Samtidigt som jag slet den ur händerna på henne. Ett turkost kök.

Min mans svala intresse, milt uttryckt (”Det köket är inte aktuellt, Malin”), till trots så störtar jag idag iväg till XXXLutz för att skåda detta fantastiska kök live. Underbart.

Ps. de har en fin turkos soffa också. Sent ska syndaren vakna…FurninovaVenda

Släpp loss och ha kul

S

Att släppa loss och ha kul – det var vad det handlade om för inredningsdesigner Ghislaine Vinas (Ghislaine Vinas Interior Desing) när hon inredde detta amerikanska strandhus. Hon har blandat gammalt med nytt med retro. Hon har lekt med mönster och textilier och verkligen släppt loss när det gäller färgsättningen. Prickar och runda former återkommer i alla rum. Malin inredare älskar de stora prickarna på golven! Foto Elizabeth Felicella via COCOCOZY.

Turkos soffa

T

Mios nya turkosa soffa, Vardag. Fast vi får allt ha en roliga fåtölj till än vad de kan erbjuda. Vad sägs om Fogias chili?Fast i ett litet roliga tyg då, förstås (Designers Guild, morskaya):

 (Designers Guild, taraz):

Och för den modige (Designers Guild, guarenghi):

Ska vi inte ha en tapet då också, när vi ändå är igång? Jag föreslår så klart en från Designers Guild, almaviva:

Och så en tapet för den modiga då också, förstås!

Från himmelsblå, via turkos, till dassigt flammig (eller ”Drömmen om en vit soffa” – del 1)

F

Högst upp på önskelistan just nu: en vit soffa. Min turkosa var fin en gång i tiden, men när jag äntrar vardagsrummet nu märker jag hur blicken flackar och hur jag liksom försöker undvika att se den. Om jag blinkar och kisar kanske den ser vit ut? Nä. (Här bredvid Slettvolls Dorian).

En gång var den himmelsblå, dyr och underbar. Sen blev den solblekt. Då färgade jag den turkos. Det blev jättebra och inte alls sådär flammigt som folk varnar för (äh, kanske lite). Men de där sandiga barnfötterna och de små fredagschokladhänderna kräver sofftvätt en gång i månaden. Jag hade inte räknat med att den nya turkosa färgen skulle fälla så mycket. Nu har var kudde sin egen nyans… Ren, men…

Sen var det det där med saltet. När man färgar tyg häller man färg och salt i tvättmaskinen, 1 påse salt/tvätt. Inte 1 påse/kuddfodral, som jag tog. De frätte hål på tyget. Ännu bättre. Min fina kvalitetssoffa.

Men jag har alltid retat mig på att den är för kort i sitsen. Jag är visserligen lång, men i det här fallet är det soffan som är feldimensionerad. Inte jag. Så det är väl lika bra att förvandlingen från himmelsblå till turkos kraschade. Nu kan jag istället påbörja min resa mot en ny soffa. En vit. Som jag inte ska färga.

Himmelsblå

Turkos

Dassigt flammig

Follow on Bloglovin