Ute på en åker väster om Trelleborg ligger Slättarps gård, röd och vacker mitt i svajande gula fält. Dit åkte jag för att bli inspirerad och samla idéer till framtida projekt. Man kan säga att besöket fick inredningsmässigt brutala följder. Jag körde från gården med pannan i veck, irriterad, något mörk, blick och munnen formad som ett stelt streck. Här skulle det passa bra med en svordom, men jag svär inte offentligt. Deras butiksinredning var så kreativ och rätt i sin ladugårdsmiljö och fick min e-butik/arbetsrum att framstå som frustrerande trååkig och trist.
När jag kom hem hade mitt mörka moln blivit en arg liten motor – typ Karlssons – och på tio minuter hade jag slängt ut den gamla inredningen och ritningar på ny låg på bordet – good bye gamla möbler – hello stål, glas och stooort arbetsbord. Ha, ha!
Inredningsbutiken delar lada med restaurangen:
Good bye:
Hello (to be continued…):
Men på tal om ens inredning och att vara nöjd. Hur gör man när man har hittat ett (som man tror) guldgolv till nyrenoverade köket men det inte kan levereras förrän i december (tidigast) och man egentligen vill flytta in långt innan dess? Ska man gå på second best eller leva med betonggolv eller vänta med inflytt?
Det ser superfint ut!
Dit skulle man kanske ta sig en utflykt.
Ja du Tina, så här hade jag ställt upp det:
1. Inte vänta med inflytt
2. Hur ”helrätt” är guldgolvet?
3. Om det är drömgolvet alla kategorier – lev med betonggolv
Ser ut att vara en mycket trevlig butik. Skall dit snart.
Förresten är inte betonggolv helt rätt?