Mitt första möte med en plastgran var chockartat. Jag var utbytesstudent i USA på 80-talet och min värdmamma bad mig gå ner i källaren och hämta granen. Förvirrat letade jag, men fann ingen. Jag vände frågande tillbaka och fick till svar: den ligger i tredje byrålådan. Några dagar senare tog de mig till en julgransutställning i Salt Lake City och där såg jag för första gången en färgad plastgran. Den var stor, knallrosa och då underbart förbjuden i mina skandinaviska ögon. Känslan var som att komma in i en tecknad seriejul.












Guld jul och gott nytt år, kan man säga. 21 kg guld använde juvelaffären Ginza Tanaka i Japan till sin 12 miljonersgulgran. 
Fantasistaden Whovilles träd, lite befrieande sned och med intressant julgransfot:
Ingen dans kring granen här inte. Julgran gjord av Grolsch glasflaskor:
Dekorativt för den törstiga, Mountain Dew tomburkar:
Jag-bryr-mig-inte-om-jul-och-allt-runt-omkring-tjafs-julgran:











Mer 70-tal, köksinspiration från Villatidningen.se:
Kvänum:








