Tillbringar lördagen på Borgeby slott med sonen på barnkalas. Sitter nere i slottskällaren och smider planer. Vilket fantastiskt ställe! Återkommer när planerna är färdigsmidda…
Borgeby slott
Glimtar från en inredares oslipade hem – mina fotografier
Jag fick min första kamera när jag fyllde 7 år. Då fotade jag upp en rulle på 20 minuter. Känslan av att hitta en fin bild och känna och höra “klicket”… Sedan dess har det varit ett av mina största intressen. Tänk om man vetat då, efter att ha fått bannor för att ha slösat upp en film på så kort tid, att man drygt 20 år senare skulle kunna klicka 100 bilder på 1 minut, om man vill.
Det är roligast att fota människor. Helst människor som håller på med något, omedvetna om kameran. Och som för många andra, tillhör de egna barnen några av favoritmotiven.
Hos mig stannar det inte där. Som en god svärdotter skickar jag ofta bilder på barnbarnen till svärmor och svärfar. Och svärmor råkar vara konstnärinna. Och min dotter Hedda råkar vara första barnbarnet. Svärmor beskriver hur hon fastnar särskilt för ett av mina fotografier, springer ut till ateljén och sedan rinner bilden ur huvudet, genom armen och ut på duken.
Det är vi glada för.
Foto: Malin inredare
Läs tidigare inlägg ur Glimtar från en inredares oslipade hem: Garderobsdörr; Utkikstorn; Korridoren
Eldstad på väggen
Målade innertak kräver humor
När målaren målade väggarna i vårt sovrum måste han antingen ha älskat färgen, eller tänkt på annat och glömt bort sig. Det kan också ha varit så att han helt enkelt älskar att måla. Känslan var i alla fall att det var något som inte riktigt stämde när jag klev in i sovrummet. Det tog en bra stund innan jag lade märke till vad det var. Han hade målat taket i samma färg som väggarna. Väggen tog liksom aldrig slut.
Men varför inte? Ett grönt tak, kan det vara något? Kul, är de i alla fall!
Bild via yourdecoratinghotline.com
Bild via gardenofedlen.blogspot.se
Ljust & fräscht?
Gardintips
Snyggare gardinupphängning än så här kan det knappast bli. Tre långa längder som ramar in fönstren och släpper in ljus. En lång, ganska tunn, men tydlig gardinstång gör så att fönsterpartiet nästan blir som en tavla. Gardinerna hänger med fingerkrokar, nedanför stången så att man ser den. Enkel ikeasoffa och lyxigare howardfåtöljer.

(Denna bild via studiokarin)
Glimtar från en inredares oslipade hem – korridoren
Ett av de främsta skälen till varför jag trivs så bra i vårt hus är de rum som inte är byggda för en speciell funktion. I köket lagar vi mat och i sovrummet sover vi. Men de rum som inte tydligt talar om för oss vad som ska ske där, de är spännande. Jag älskar utrymmen som kanske inte ens har möbler, rum som bara är till för att promenera i, som tar oss från ett rum till ett annat. Det ger space och ro.
Hur långa ska gardiner vara?
Ja, hellre för långa än för korta, säger jag. Mät med laser om du vill veta exakt och mät en knapp centimeter över golvet. Tyget lär hänga till sig något. Är du modig mäter du en halv centimeter över golvet. Glöm inte krympmån, om du vet att du kommer att tvätta gardinerna. Kommer de för högt upp, sänk gardinstången.
Perfekt:
Ska de ska vara “för” långa ska det vara tydligt att det är meningen:
Retfulla centimetrar kvar till golvet:
Acceptabelt, men på gränsen:
Kaklat badkar
Glimtar från en inredares oslipade hem – utkikstorn
Varje fredag bjuder jag på något från mitt hem. Vi älskar vårt hus, men jag vill inte påstå att det är inredningstidningsmässigt. Kanske på utsidan. Det är ju så, att man samlar på sig saker genom åren, kastar ut och köper nytt i omgångar. Det är inte lätt att styla sitt eget hem, andras är betydligt enklare. Sedan är jag den typen som gillar ärvda möbler, bekväma möbler, få möbler, funktion och blått. Och jag portar trender och dyra designerprylar. Men vi är väldigt stolta över vårt utkikstorn, vår kikkenborg.
I horisonten skymtar Turning Torso:
På andra sidan – Köpenhamn:
Glimtar från en inredares oslipade hem nr 1 – om en hemmasnickrad garderobsdörr läser du här.











Foto: Brandoni




















