Jag har alltid hävdat att man kan ta makten över julstressen. Man kan välja att inte springa omkring i 100 affärer, göra alla tillbehör till julbordet, bjuda hela släkten, köpa klappar till alla, stoppa nejlikor i alla apelsiner, ha stearinljus i alla rum, 24 småpaket till alla barnen under december och hemmabakade lussebullar, pepparkakor, vörtbröd och mandelkakor. Tagga ner! Ta’t easy. Sänk kraven, fokusera på mys och att ha trevligt.
Men så ibland går december väldigt fort. Första advent passerar utan glögg och tänt första ljus, andra advent firas halvhjärtat med Icas pepparkakor till morgonkaffet. Lucia flimrar förbi och någon sjunger Tippe tippe tipp tapp i bakgrunden. Det är sju avsnitt kvar på julkalendern. Vad handlar den om?
Då bjuder min lillebror hem mig. Ni vet han med det vackra hemmet som alltid inspirerar mig till vansinne. Och där sitter jag och äter sill, vörtbröd och håller en ren i handen. En ren gjord av piprensare virade runt en ölflaska. Ojdå. Kanske jag skulle ta och köpa en mistel i alla fall. Och lite julklappar. Det är julafton på måndag.
