Den första tiden som nyblivna husägare spenderade jag och min man i snickarbyxor, träskor och med en slägga eller kofot i handen. Vi rev glatt och bekymmerslöst platsbyggda garderober, väggar och bräckte upp golv och tak. Det var ett hundra år gammalt hus med flera dolda skatter. Vi hittade tapeter i lager ända till den tid då man tapetserade med tidningar, inbyggda stenbumlingar och dörrar, halmtak och så hittade vi två stora bikupor. I innertaket. Man ska visa gamla hus respekt och möta tidens spår med försiktighet. Stenbumlingen är kvar, men bikuporna åkte ut.
När svenska designern Martine Colliander satte släggan i sin vägg hittade hon en murad trappa. Verkligen något att behålla, även om den endast leder uppåt. Men, vad kan man väl mer begära av en trappa?
Coolt. Saknar, mellan varven, verkligen charmen i gamla hus……
Fast när man klivit upp för trappan upptäcker man att den även leder ner. Och det kan man väl begära av en trappa. Hur gammal den än är.
Så länge trappan inte går sönder på vägen upp ingår nedfarten liksom i konceptet. Tycker jag.