Jag har ett gammalt kobent sybord i björk. Det är jättefint. Men det är inte vitt. Man kan ju inte måla morfars gamla fina björkbord. Istället får jag ställa in det i klädkammaren och köpa ett nytt, vitt. Dessutom är bordsskivan vattenskadad. Kanske något av barnen vill ha bordet när de flyttar hemifrån. Om 20 år.
Och ni ska veta att jag har letat efter ett lagom högt vitt bord för lagom pris. Men de ser inte ut som jag vill och de är inte charmigt kobenta.
Så gick det en tid av frustration och letande tills tankarna letade sig utanför ramarna. Nu har morfars sybord en ny skiva i limträ och det har blivit vitt (”Men Malin! Har du målat morfars sybord! Så synd. Det är ett björkbord, visste du det?).
Men inte kan jag väl måla pappas gamla bruna piano…
Slipa, slipa – målartvätt – grunda – måla, måla
