Mitt första möte med en plastgran var chockartat. Jag var utbytesstudent i USA på 80-talet och min värdmamma bad mig gå ner i källaren och hämta granen. Förvirrat letade jag, men fann ingen. Jag vände frågande tillbaka och fick till svar: den ligger i tredje byrålådan. Några dagar senare tog de mig till en julgransutställning i Salt Lake City och där såg jag för första gången en färgad plastgran. Den var stor, knallrosa och då underbart förbjuden i mina skandinaviska ögon. Känslan var som att komma in i en tecknad seriejul.
