I somras tog vi en tur till Österlen och Hammenhög för att lära barnen gå på loppis. De fick varsin börs med ett gäng tiokronor och en upphåsad förväntan på lådor fulla med leksaker för nästan inga pengar alls. Så kom vi till en fin loppis i en stor lada ute på en åker. Barnen sprang i gångarna och sa efter en minut ”Detta är en tråkig loppis, här finns ju inga leksaker”. Vilken osis för föräldrarna då, som utlovat detta. Men så kom jag på tjusningen med loppis och förklarade för dem att man ska gå lugnt i gångarna, titta noga och plötsligt ser du något fint som du gillar och villa ha.
Jodå, denna mamman hade tur – det funkade. Min dotter utbrast efter ett tag ”Ååååå, så vacker. Så vacker!” och sonen ”Titta mamma, jag har hittat ett stall och två tuppar. Kan jag köpa dem?”
Själv gick jag därifrån tomhänt, utan gammal äkta matta i blått som jag hoppats hitta…