Det är en magisk känsla att se sina barn i den miljö som man själv växt upp i. Vi tillbringar somrarna i Srömstad i Bohuslän, där min farfar Henry byggde två små trästugor på stolpar. Min pappa har snickrat lite var sommar och idag rymmer stugorna min och mina syskons familjer. Nåja, i omgångar i alla fall. Tillsammans är vi nämligen 16 stycken.
Jag nattar mina barn i samma våningsäng som jag själv sov i på 70-talet, de fiskar krabbor på samma brygga och bygger sandslott på samma strand. Tänk när jag som tonåring låg och funderade på vem som väntade på mig därute: vad gjorde han just då? Var fanns han? Hur skulle jag hitta honom? Skulle jag få några barn? Nu ligger jag här och läser saga för dem. Fräckt.
Foto: Malin inredare
