Jag växte upp utan badkar och har sedan jag flyttade hemifrån haft turen att ha tillgång till badkar i alla lägenheter jag bott i. Mitt första hus hade det minsta badrum jag någonsin sett, med en inklämd dusch. När jag var höggravid med min dotter kom jag inte in genom duschöppningen, ni förstå – det var trångt. Det tillhör vardagslyxen att kunna sjunka ner i värme en kall höstdag, efter att sommaren lämnat oss. Hur ska man annars bli varm över hela kroppen? Efter några års badande i ett gammalt franskt zinkbadkar (som jag släpat hem från Perpignan) i vårt oisolerade gårdshus, byggde vi kupor på husets övervåning. Så fick vi ett badrum med plats för en stor dusch och marknadens längsta och djupaste badkar så att denna giraffkvinnan skulle kunna ligga raklång utan så mycket som en knätopp ovan vattenytan.
I detta sammanhang vill jag visa Victoria & Alberts vackra badkar Toulouse, inspirerat av badkarsdesign från 1860-talet. Mjuka former, elegant och ytterst badvänligt för en frusen kropp.
