Jag fick min första kamera när jag fyllde 7 år. Då fotade jag upp en rulle på 20 minuter. Känslan av att hitta en fin bild och känna och höra ”klicket”… Sedan dess har det varit ett av mina största intressen. Tänk om man vetat då, efter att ha fått bannor för att ha slösat upp en film på så kort tid, att man drygt 20 år senare skulle kunna klicka 100 bilder på 1 minut, om man vill.
Det är roligast att fota människor. Helst människor som håller på med något, omedvetna om kameran. Och som för många andra, tillhör de egna barnen några av favoritmotiven.
Hos mig stannar det inte där. Som en god svärdotter skickar jag ofta bilder på barnbarnen till svärmor och svärfar. Och svärmor råkar vara konstnärinna. Och min dotter Hedda råkar vara första barnbarnet. Svärmor beskriver hur hon fastnar särskilt för ett av mina fotografier, springer ut till ateljén och sedan rinner bilden ur huvudet, genom armen och ut på duken.
Det är vi glada för.
Foto: Malin inredare
Läs tidigare inlägg ur Glimtar från en inredares oslipade hem: Garderobsdörr; Utkikstorn; Korridoren
